Nu börjar allvaret. 1:a december och knappt sex månader kvar tills Stockholm Marathon går av stapeln den 29.e maj. Jag anmälde mig till detta redan i september, men har legat lite på latsidan med träningen. Mitt mål är dessutom att springa in på under fyra timmar, så jag borde verkligen köra igång med löpningen. Eftersom det är nästan exakt sex månader kvar så tänkte jag blogga om eländet.
Med eländet menar jag förstås processen att gå från en lat tjockis till att genomföra ett marathon. Inte alls en omöjlig uppgift, om än väldigt omfattande. Det verkar vara en kul grej för många att läsa om, så varför inte. Efter maran laddar man om och siktar på något annat, till exempel något distanslopp inom cykling. Därför tänkte jag börja posta lite om min träning här på bloggen och samtidigt damma av den lite efter ett par månaders tystnad från min sida.
Nu har jag visserligen inte varit helt och hållet lat med träningen. Jag började löpa under sensommaren och början av hösten, och sprang väl totalt 150km under en period. Därefter hamnade jag i någon ångestfas över andra saker i livet, precis som det brukar ske för min del. Jag har styrketränat sporadiskt i ett par år nu, men har nu kommit igång med även det. Styrketräningen är dock inget jag tänkte lägga fokus på, de senaste veckorna blev det mest ett bra sätt att komma igång igen med träningen. Alongside blir det badminton och förhoppningsvis lite fotboll för att få lite annan typ av löpträning. Vi kan ju börja med att kalla veckan som kommer för vecka 1.
VECKA 1.
Denna vecka skall det förhoppningsvis brännas en del kalorier. Jag ligger fortfarande på en övervikt på cirka 78 kilo, vilket inte är kompatibelt med en löparkropp med längden 173cm. Med tiden kommer jag att gå ner, men vill ändå fokusera på att gå ner lite extra i början för att få en mental kickstart. Den mentala biten är något jag behöver arbeta hårt med, och det gäller inte bara träningen.
Jag har planerat in fyra löppass den här veckan, två kortare och två längre. Detta betyder alltså två löppass på en halvtimme och två på tre kvart. På ett av de längre löppassen hoppas jag orka springa en kvart extra, totalt en timme med andra ord. Jag går ut förhållandevis hårt just för kaloriförbränningens skull, men också för att jag är lite van vid träningen redan. Jag tjuvstartade lite grann för ett par veckor sen. Många säger att man inte skall överskatta sig själv i början, då det lätt blir pannkaka. Förslitningsskador är inte alls ovanliga för en ovan. Jag tror fortfarande på att detta är lagom för mig. Tiden för utvisa.
Utöver de fyra löppassen blir det med största sannolikhet lite styrketräning och badminton. Allt får ske i ett lagom tempo. Om någon har förslag på snabba sätt för kroppen att återhämta sig så är de varmt välkomna.
Stockholm Marathon 2009 - nu kör vi.
Dear blog
14 år sedan
