w05d01

Lite inaktivitet pga studier och julledighet.

Just nu är allt totalt kaos, och det går inte att förklara på något sätt hur illa det egentligen är. Jag ska göra ett sista försök att på egen hand lösa allt.

I träningsväg har det inte blivit mycket löpning pga studier, och min planering har gott i kras lite halvt. Nu vankas nyår, och det kommer på nytt förhindra mig från att träna korrekt. Att hävda något annat vore mer eller mindre pretentiöst skitsnack. Vi får se hur den här veckan formar sig. Målet är att vara igång igen när den sjätte veckan börjar.

I'll keep you posted.

Ett kärt återseende

Den 6:e december skrev jag ett inlägg om hur mycket helgen och framförallt den kvällen sög och avslutade med att jag satt i min badrock med en folköl. Direkt när jag var klar så tog kvällen ändå en vändning, och på begäran förtäljs den i detta inlägg.

När jag väl gjort mig komfortabel i min badrock och öppnat folkölen så ringde telefonen återigen. Det var min kära kompis som jag berättade om, hon som jag inte hade träffat på väldigt länge. Denna kära någon är även en trogen läsare av den här bloggen. Hursomhelst så beslutade vi oss för att hon, jag och några gemensamma bekanta skulle bege oss ut på någon krog på stan för att åtminstone träffas. Och ett väldigt kärt återseende blev det! Världens längsta kram, typ!

Sedermera gick vi runt på stan för att hitta någonstans sätta oss för att ta en öl. Efter en lång och omständlig promenad på Kungsholmen insåg vi att varken tiden eller vädret var på vår sida. Majoriteten begav sig hemåt, medan vi tappra tre återstående, prompt beslutna att hitta på någonting, begav oss vidare in mot innerstan. Under tunnelbanefärden kom vi fram till att alla ställen är a) stängda, b) har på tok för hög åldersgräns (typ 26) eller c) inträde.

Efter en stunds betänketid slog blixten ner från en klar himmel och poletter trillade ned från alla håll. "City Krog!" utstötte jag. Den sunkigaste, vidrigaste krogen i hela staden. Inte ens den lokala alkiskrogen slash pizzerian kan mäta sig i sunkighet med City Krog. Efter att jag först råkade gå åt fel håll vid korsningen Vasagatan/Kungsgatan så kom vi till slut fram, och ja... resten är historia!

Gauss, Cauchy, Stokes...

Ja, vad säger man? Motivationen till studier är noll komma noll noll noll just nu. För tillfället läser jag en kurs i matematisk analys som behandlar kurvintegraler, ytintegraler och serier. Detta är ingenting det allra minsta svårt, och faktum är att det är ganska roligt att pyssla med. Nu var det så att efter halva terminen drog denna kurs igång, och detta ungefär samtidigt som jag förlorade all motivation för det här året. Detta genererade i att jag inte orkade med den halvpretentiösa starten på kursen som jag önskade och är kapabel till. Kursen i sig är som jag sa inte speciellt svår, det handlar mycket om att förstå rent geometriskt vad tusan det är man sysslar med. Själv började jag bläddra igenom böckerna för en dryg vecka sedan, och sedan dess jag gjort en del gamla tentor. Allt är verkligen enkelt, bara det att det är så oerhört tråkigt utan motivationen. Vi har en obligatorisk bevisdel av diverse satser, och det är jätteenkla bevis, men jag orkar bara inte lära mig dem helt och hållet. Jag är verkligen heltrött på den här kursen.

Våra föreläsare är för övrigt en starkt bidragande orsak till förlusten av intresse. Bägge är insnöade på sina respektive områden, och ingen gör egentligen någonting som relaterar det allra minsta till kursen. Föreläsningarna är med andra ord total slöseri med tid. Lusten att då läsa i boken är inte heller särskilt stor, vilket gör att man inte har några särskilda frågor att ställa till föreläsaren.

Det som grämer mig allra mest är att jag utan något avsevärd ansträngning skulle kunna få A på kursen, om jag satte mig ner och verkligen finslipade allting från och med nu. Men jag orkar verkligen inte. Jag tittar på en övningstenta, och vet ungefär hur jag ska göra. Jag vet alla steg i lösningsalgoritmerna. Det är så himla synd att betygen blir så oerhört lidande när man förlorar motivationen.

Äsch, bara skitsnack. Jag ska sova nu. Ajöss och tack för krillen.

w02d02

Träningsresultat för vecka 2:

Tre pass löpning fördelade på två mer än milslånga pass i förväntat marathontempo samt ett långsammare pass på dryga halvmilen. Mer än så hanns inte. Förmodligen blir det mycket mer träning nu när jag är ledig efter tentan på onsdag. Idag blev det inget pass i och med att jag var tvungen att tvätta i morse och plugga på dagen och kvällen. Jag är speciellt nöjd med att jag lyckades springa i mitt förväntade marathontempo, någonting jag hoppas kunna bygga på veckan som kommer. Fler pass i den stilen och jag klarar av första milen felfritt innan nyår. Det är ett litet mål jag har för december månad. Ett annat mål som snarare är en förhoppning är att springa 15km innan nyår.

Nästa veckas mål är som följer:

- att springa totalt minst tre mil under veckans gång.
- att klara av att springa en mil utan att vila (brukar stanna någon minut och dricka vatten efter ungefär 40min).
- försöka ro ett par minuter vid varje tillfälle då jag är på gymmet.

Två klara, inte alls särskilt ouppnåeliga mål, samt ett som kan tyckas vara en aning pretentiöst. Anledningen är dock att jag vill träna kondition på flera olika sätt, vilket jag tror bara är till min fördel som långdistanslöpare.

Göteborgsvarvet

Och en sak till.

En vän till mig förkunnade att hon inte skulle springa Stockholm Marathon, men däremot hade hon anmält sig till något som kallas Göteborgsvarvet. Detta är en av världens populäraste halvmaror, som i år faktiskt slog världsrekord i antal anmälda, 53 593 stycken! Loppet går av stapeln i Göteborg den 16:e maj, dvs nästan precis två veckor innan Stockholm Marathon. Min eminenta idé är att springa Göteborgsvarvet som uppvärmning, och det klaffar ju klockrent rent tidsmässigt. En halvmara två veckor innan en hel, vad tror ni läsare om det? Kommentera gärna!

Det som är synd är att anmälningarna är stängda redan, så jag får vänta lite på sista minuten-anmälningar... så jag hoppas att det går.

w02d05

Nu separerar jag inläggen lite. Det här handlar enbart om veckans träning, emedan inlägget efter inriktar sig mer på diverse förseelser som härrör från gårdagen.

Igår sprang jag återigen en dryg mil i mitt marathontempo. Exakt hur långt det blev vet jag inte, men jag tror det stod 10.54km på 60 minuter. Det var ett ganska jobbigt pass rent mentalt; jag pressade mig igenom passet från minut 20 till minut 43 då jag vilade en minut för att dricka lite vatten. Slutet av passet gick sedan av bara farten.

Magen krånglade inte alltför mycket, vilket var skönt. Det jobbigaste är att det känns som om magen är full med luft, och man får bara en känsla av att behöva rapa efter ett tag. Detta är å anda sidan väldigt påfrestande, eftersom det förhindrar mitt regelbundna luftflöde till och från lungorna, vilket gör att jag helt kommer ur synk och det tar en stund innan jag kommer in i flytet igen. Väl i flytet så är inte den mentala biten särskilt svår, där är det väldigt lätt att sålla bort utomstående faktorer, trötthet o. dyl. Hamnar jag i ett sådant flyt vet jag med mig att jag skulle kunna springa väldigt långt, hur trött jag än är.

Benen var lite smått tunga, men inte alltför mycket. Efter en stund kände jag inte av veckans tidigare träningar överhuvudtaget. Mina ben är väldigt starka, och de orkar med väldigt mycket. Detta är också en skön grund att stå på, jag vet med mig att benen orkar springa långt och intensivt.

Med facit i hand har jag sprungit ungefär 2.7 mil den här veckan, och jag tänkte hinna med fem kilometer i lätt takt innan nästa vecka tar vid. Måndag och tisdag blir troligtvis vilodagar för kroppen, då tenta väntar på onsdag.
Onsdag och torsdag var för övrigt vilodagar, onsdag var en menad vilodag, emedan torsdagen var ett resultat av att jag var väldigt trött mentalt och behövde vila efter en intensiv dag i skolan. Jag är lite missnöjd med torsdagen, men i övrigt har veckan varit lyckad ut träningssynpunkt.

More to come.

w02d02

God morgon, bröder och systrar. Det ligger ett tjockt mörker utanför mitt fönster, och det var således väldigt svårt att stiga upp redan klockan sex. Men, it's all for the good. Jag har svårt att formulera mina meningar på ett vettigt sätt såhär på morgonkvisten så jag tar en kort version om gårdagens träning.

20-21:30 befann jag mig på gymmet för att löpa en timme. Det var just denna timme som helhet som jag ville åt ikväll. Ett par pauser under den kunde jag gå med på, bara jag fick den här timmen och dryga milen löpt.

Statistiskt sett brände jag drygt 900 kalorier under en timmes löpning i 10.89km. Under denna timme hann jag med en paus efter exakt 41 minuter (varpå jag stannade löpbandet). I slutet sprang jag i ett långsammare tempo, annars höll jag mitt marathontempo större delen av passet.

Två viktiga resultat kommer av passet. Jag var lagom sliten efteråt, men efter en stund spred sig en oerhörd harmoni som jag aldrig tidigare känt. Det är verkligen skönt att springa långt, och jag har bättre kondition än vad jag tidigare trott. Det andra resultatet är dock att jag tvingas räkna in en till faktor i träningen framöver, och kampen mot denna faktor kan komma att bli avgörande. Denna faktor är min mage. Den har aldrig varit särskilt välfungerande, och på senare år har det blivit värre. Efter ett par minuters löpning känner jag en stor tyngd i buken, och det spelar ingen roll om jag ätit nyligen eller långt innan passet. Detta är något som kräver diverse efterforskningar. Jag gjorde en gastroskopi i början av september men har fortfarande inte fått något svar (hurra för den trygga sjukvården i Stockholm).

Nu återstår att se vad denna dag kan ge.

w02d01

Sedär. Andra veckan har börjat, och jag är fast förankrad i skolans grå lokaler i kräftriket. Kaffet är upphällt och datorn uppkopplad. Nu är det bara att köra igång.
Föra veckan blev det inte mycket träning, söndagen kompenserade något med ett badmintonpass.

Ikväll väntar ett löppass nu när motivationen återkommit. Jag funderar även på att helt avhålla mig ifrån alkohol. Ingen vidare nyårsfest men lika bra är väl det. Det brukar aldrig sluta bra ändå.

Jag återkommer lite senare.

Det svänger fort...

Ja jävlar, nu kan jag faktiskt förtälja det som verkligen skulle förtäljas i föregående inlägg, inklusive lite nytt skvaller.

Till att börja med så är det korridorsfest en våning upp, i huset mitt emot och i huset bredvid. Mitt kök ockuperas av femton stycken spanjorer som sitter och förkrökar och blockerar eventuella försök till att tillaga någon form av middag. Detta gör mig en aning arg eftersom jag börjar bli ganska hungrig. Sen så är det skrik inte bara inifrån köket. Det kommer från gatan också, det är skrik överallt och musik på såpass hög ljudnivå att jag inte ens hör min egen TV i bakgrunden. Och det värsta av allt är att jag inte har någonstans att ta vägen...

...därför kom samtalet från min kära vän som en glad och positiv blixt från en annars så tragiskt klar himmel. Vännen ifråga är någon jag inte träffat så värt mycket på länge, men vi har fått bra kontakt igen och jag har verkligen längtat efter att få träffa henne igen. Så nu när hon ringde vid 22 och tyckte att jag skulle komma på en liten tillställning som jag faktiskt var bjuden på redan från början, bara det att jag hade glömt bort det... ja, då blev jag plötsligt full med liv igen och inte alls lika bitter som annars sett över hela kvällen hittills.
Så jag förberedde mig, och drog fram kläderna jag köpte tidigare under dagen. Då ringer festens värd, och tycker att "festen har nått sin peak" och att jag skulle ta det i beaktning om jag övervägde att åka den långa vägen (25 min) dit. Det tyckte jag ändå var värt det för att få träffa min kära kamrat och lite andra människor som jag inte sett på länge. In i duschen far jag och hinner inte mer än komma ut ur den igen på två minuter förrän samma människa ringer igen och tycker att "kom inte hit, vi är trötta och ska sova och tänkte kasta ut folk nu"...

Så, återigen blir man nedslagen med ansiktet mot asfalten och trampad på av en armé i storleksordningen Sovjetunionen. Det är ungefär som att jag är dömd till att leva ensam för all framtid.

Så, nu sitter jag här i min badrock. Öppnade precis en folköl. Jag återgår till den tradiga vardagen det och det destruktiva umgänget som är jag själv. Nu skall bitterheten få flöda fritt. Dra åt helvete.

w01d06

Ja jävlar. Det blev inte mycket träning den här veckan. Studierna åt upp större delen av tiden i början av veckan, medan det mot slutet varit den mentala biten som strulat. Det är inte lätt alla gånger. I morgon ska jag försöka släpa mig till gymmet och träna lite cardio för att kompensera.

I övrigt så kan jag ju gladeligen meddela att jag precis som vanligt sitter ensam hemma när det vankas festligheter och helg. Gårdagen bestod i att må dåligt större delen av dagen, därefter åkte jag hem till mor min som bjöd på pizza och film då farsan var ute på firmafest. På kvällen stirrade jag mestadels in i väggen här hemma i takt till det monotona ljudet av en datorfläkt och bakgrundsljudet från TV:n som tyckte att på fredagar tittar ingen på TV, så vi skiter i att ta emot signaler och visar istället det alltid lika jämna "Myrornas krig".

Denna dag började precis som den föregående slutade, för att allteftersom arta sig till en riktigt trevlig dag med kära mor och bror på stan. Vi gick för att köpa kläder till mig och min bror, en julklapp från morsan. Det rundades av med en middag på Beefeater. Därefter var det tänkt att jag och en kamrat skulle dra oss till en fest här i närheten. Min kära kamrat somnar såklart och vaknar inte förrän 22. Fram tills dess har jag suttit i min under dagen införskaffade badrock och sälat i soffan. Vad jag ska göra ikväll? Pjah, slänga mig ut från taket låter lockande.
Detta inlägg skulle handla lite om min bitterhet gentemot allt och alla, samt mitt hat över att Lappis är fullt av idioter, i synnerhet befolkandes mitt kök. Dock fick jag precis just nu lite brådis, och en förklaring kommer i morgon.

Sov gott.

w01d02

Första passet idag. Käkade tidig frukost vid sjutiden och drog iväg vid 10 till gymmet, så en del energi hade hunnit lämna kroppen. Därför blev det ett intensivt tricepspass med lite lättare vikter samt 40min löpning, mestadels det tempo som krävs för att glida i mål på under fyra timmar i maran.
Statistiskt sett blev det 630 brända kalorier under 40 minuters löpning i totalt 7.04km.

Två bananer på det tills jag hann hem för en lättare lunch bestående av en burk tonfisk, lite gurka och två kokta ägg. Bör man fylla på med någon kolhydratkälla på det kanske?

Var ganska trött efter löpningen, men siktet är stenhårt inställt på att orka med en timmes löpning i tempot 11km/h inom två veckor.

w01d01

Den första dagen av den första veckan består i att inte vräka i sig mat, samt vila upp sig inför morgondagens löppass. Den här natten lär inte gå till historien som en av de bättre. Dryga tre timmars sömn omöjliggjorde all form utav fysisk träning. Detta ger dock mer tid åt den mentala delen, och med det syftar jag på de oändliga kvantiteter av sidor av vektoranalys som jag måste läsa. Middagen får bli någonting litet och grönsaksbaserat, möjligtvis en kvällspromenad på det.

En tanke slog mig tidigare, hur många kalorier går åt när man tvättar? Det är ju ingen större ansträngning att hasa ner till tvättstugan och slänga in tvätten i maskinen, men av någon anledning känns det som att det är jobbigare än det verkar. Har någon några siffror på det?