Vila i frid, mina små katter.

I maj 1990 vaknade en 3-åring upp mitt i natten av att någonting pep under hans säng. I lådan under sängen låg Sally, 3-åringens dräktiga katt. Pipet kom dock från de fyra nyfödda kattungarna som omgav Sally. I maj 1990 föddes Malin, Svarten, Stickan och Charlie.

Strax efteråt gavs Malin och Svarten bort till andra familjer, medan Stickan och Charlie blev kvar med Sally. 3-åringen, dvs jag, var överlycklig. Jag lekte och lekte med Stickan och Charlie. Stickan var min medan Charlie var min storebrors katt. Ett minne som etsat sig fast är då jag lägger stackars Charlie i vattenskålen för jag tyckte att han inte nådde till vattnet. Eller gången då jag klippte av hans morrhår för att jag inte visste bättre.

Snabbt så fick Stickan smeknamnet Stig, eller som jag kallade honom, Stigan. Han var grå och vit och var väldigt livlig, medan Charlie var lite lugnare och sömnigare, med lång, svartvit päls. När jag var fem gav vi bort Sally till en bekant, och när vi således flyttade till Gustavsberg fanns bara Charlie och Stig kvar.

Det är i Gustavsberg jag har bott i nästan hela mitt liv, det är därifrån jag har alla minnen. Hur Stig galopperade in i lägenheten när man öppnade balkongdörren för honom. Eller när han snöt en fågel. Och Charlie låg alltid och sov och var tillfreds med allting.

När jag var 16 försvann Stig och kom aldrig mer tillbaka, vilket gjorde hans bror Charlie väldigt deprimerad. Man tror inte att djur känner sådant, men man såg på honom hur ledsen han blev av att hans bror var borta. Vi trodde inte han skulle klara sig så mycket mer, men så introducerades en ny katt i familjen. Våran lilla Tofflan, en svart och siamesliknande katt som är väldigt speciell. Detta fick fart på Charlie som fick livskraften tillbaka.

Nu, 17 år senare, så har Charlie gått ur tiden. Den 28:e december 2007, 15:34 svensk tid, somnade han in i våra armar hemma i Gustavsberg. Hans sista andetag spann han. Han log, han var nöjd med sitt liv.

Man önskar att man kunde ha med sig sina djur hela livet, men vi vet alla att det är omöjligt. Kvar har vi endast minnen, så det gäller att se till att ha massor av minnen när tiden väl är inne. Det är nästan surrealistiskt, allt känns bara fel. Men jag är säker på att Charlie och Stig är nöjda, vart de nu än är. Tack för tiden tillsammans med er, Stig och Charlie.

Jag ska aldrig mer dricka alkohol

Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.
Jag ska aldrig mer dricka alkohol.

The Wind-Up Bird Chronicle

Har precis läst ut 'The Wind-Up Bird Chronicle' av Haruki Murakami, ett 607 sidor långt mästerverk av en av Japans allra största författare. Med sin makalösa fantasi och sitt vackra och nästintill poetiska sätt att skriva på ses Murakami som en mästare av surrealism. Hans verk skrivs med sådan precision, det är nästan som en dans när han skriver. Det finns en tanke bakom varje litet ord. The Wind-Up Bird Chronicle börjar lite trevande, och efter halva boken börjar man man undra om Kafka on the Shore bara var en lyckoträff. Men det är ungefär efter halva boken som allt tar sin början. Hela historien byggs upp med korta återberättelser och bakgrundshistorier varvat med den verkliga historien, och det är det som gör början lite trevande. Till slut så börjar allting så smått att vävas samman i mer komplicerade sammanhang, och man börjar själv att fundera på hur allting hänger ihop. Murakamis oförutsägbara och surrealistiska sätt att skriva på gör att man börjar väva upp egna helt och hållet vansinniga teorier, och varje teori är en möjlig teori i historien. Mot slutet vävs allting ihop och man inser att varenda liten kort berättelse från början av boken var av absolut nödvändighet, och slutligen eskalerar historien och slutar i ett enda stort crescendo. Det är just de små historierna som till en börjar verkar sakna en röd tråd som gör hans böcker så otroligt läsvärda.

The Wind-Up Bird Chronicle ses av många vara det främsta av Murakamis verk, och vann mängder av priser både i Japan och internationellt. Efter Kafka on the Shore håller jag den här boken som den bästa av hans böcker. Nu tänkte jag hugga in i Blind Willow, Sleeping Woman som kom ut härom året.

gaaaahahahaha!!

Känner mig allmänt cp för tillfället. Kanske beror på.. eh.. vetefan.
Detta skulle ske under helgen:
- jag skulle tvätta mina kläder.
- jag skulle vansinnesplugga.

Helgen blev lite produktivare än vad jag trodde från början, inte lika mycket i studieväg som i övriga aspekter.
Fredagen spenderades med att svänga förbi bolaget och köpa ett par tre finöl, i det här fallet lite Ruddles County. Kom hem och somnade, spelade lite fm, läste lite, sedan rullade jag över till Simons place, som förvisso är Johannas, men han har gjort sig hemmastadd där så det spelar ingen större roll. Spelade lite Robo Rally, tittade på Torsk på Tallinn och lite "Whose line is it anyway?" med kamrater Simon, Örjan, Marika och Christian. Köpte kaffe på 7/11 på vägen hem vid tre-tiden. Spelade lite till när jag kom hem och somnade vid 5.

Läste lite under lördagsmorgonen för att sedan städa först mitt eget rum grundligt, därefter köket, hallen och vardagsrummet och fixa lite allmänt, innan jag mötte fille nere i centrum. Vi handlade lite potatis, entrecôte och annan nödvändig mat och utav det skapade Felicia en stor födelsedagsmiddag till min ära. Vi bestämde nämligen att jag skulle fira minfödelsedag just på lördagen. Hon hade till och med köpt presenter, som jag skall återkomma till strax.
Till en början var det tänkt att jag och Fille skulle ha en skön hemmakväll bara, sen så bjöd jag in vän Tomas som kommit ner från Umeå på besök. Där föddes idén att göra en riktigt fin middag, och då behöver man självklart vin. Tyvärr var klockan för mycket för att jag skulle orka handla själv så jag bad Emil att skaffa en flaska vin. Sagt och gjort och som tack fick han åka hit med den. Han tog även med sig sin besökande syster från Trollhättan. Tillsammans var vi nu fem stycken som åt och drack gott, tack vare Felicias flashiga kökskunskaper.

Sen var det presenterna, då. Först fick jag en orkidé som var jättefin, därefter ett jättefint kort föreställande ORLY OWL! Sjukt grymt! :-D
Sen fick jag öppna de andra presenterna! Först fick jag en tröja som var nästan exakt likadan som min favorittröja jag tappade bort för ett tag sen. Den var snarlik så när som på några små detaljer. Till den nya tröjans fördel förstås, den är underbart skön <3
Sen fick jag ett par vantar som jag har tjatat om jättelänge!
Bara bra presenter med andra ord.
Det ironiska med hela tillställningen var att vi firade min födelsedag, men det var Emil som faktiskt fyllde år just denna dag. Därför lovade jag honom att jag skulle ge honom en present på min födelsedag.

Efter maten åt vi god tårta och drack punsch och kollade lite på youtube innan vi drog oss mot staden. Emil och hans syrra stack hem eftersom hon bara var 15, så jag, Fille och Tomas stack till beefeater och gottade oss lite. Som sig bör fick jag gratis whiskey, the Wild Turkey, en amerikansk bourbon på 50.5% som faktiskt smakade riktigt gott. Jag pekade på flaskan och frågade vad det var, varpå bartendern hällde upp det som var kvar (ca 5cl) och gav mig glaset och flaskan. Och därför är beefeater bäst.

Vi satt där ett tag tills de stängde vid 1 då vi färdades tillbaka till mitt kära hem. På morgonen sade vi adjö till Tomas, efter ett tag försvann Felicia och sen dess har jag lyckats städa undan och diska allt från gårdagen, tvätta all tvätt, läsa, spela lite fm och plugga.

Jag hann visserligen inte med så mycket plugg som jag ville hinna med, men det tar jag igen i natt. Nu ska jag äta tex, far åt helvete!

Måndag morgon

Ingenting går upp mot en måndagmorgon. Jag känner mig produktiv. Igår satt jag och läste lite i min kombinatorikbok, idag väntar två föreläsningar och lite praktisk räkning. Försöker hitta ett studieplats som är motiverande, den jag har nu är inte direkt optimal. Jag hatar den helt enkelt. Dock så satte jag mig i sängen med laptop och böcker, tofflor, lite te och med en film i bakgrunden och pluggade. Det gick sådär, men det var skönt, det går nog att finslipa.

Idag tänker jag verkligen räkna, inte fördriva tid med onödiga saker. Jag kollade ju igenom tentorna, och för att kunna få A på tentorna får man endast använda ett av sina bonuspoäng och måste få 27 av 30 poäng totalt. Detta är absolut ingen omöjlighet. Det är någonting jag borde kunna sikta på.

Det var skönt att veta om att man inte kunde använda alla sina bonuspoäng på tentan, för då slipper jag satsa stenhårt på problemsamlingar. Hursomhelst så vill jag få en bra start i nya kursen. Den kursens tenta är visserligen dagen efter algebratentan, vilket är lite segt. Och fysiktentan är först i januari. Jag har nästan två månader på mig att plugga, ingenting är omöjligt.

Nu har jag bara ett problem. Jag har ingen mat och ska vara i skolan sex timmar. MÖRKNES!

spel och sånt.

Nyligen hemkommen från en spelkväll med tre bekanta. Fick en impulsiv inbjudan till att spela brädspel på eftermiddagen, och lika impulsivt tackade jag ja och dök upp vid 19:30, enligt uppgift exakt. Fyra spelare satte sig för att spela Civilisation, någonting jag aldrig spelar förut. Trots det, och trots att jag förlorade, så var det hemskt roligt. Det var längesedan jag satt i ett litet sällskap och spelade brädspel i 10 timmar. Jag kommer inte ihåg när jag senast garvade på riktigt såhär mycket. Roligast var bilden av katastrofen "vidskeplighet", som liknade två män som snetrippar på LSD ute i öknen.

Min första och hittills enda investering av min nyvunna förmögenhet blev en tub med Spiker Wax eftersom mitt var slut och jag ändå hade vägarna förbi min gamla hårfrisörska. Ironiskt nog hade morsan köpt en likadan för att överraska mig, så nu har jag två svindyra tuber med hårvax av bästa kvalitet. Den kostar lite drygt 200 för en minimal flaska, så det är bra skit.

Var länge sedan jag var vaken vid 07:15, när tusan blev det vinter? Det är fullständigt kolsvart ute. Kändes lite elakt att ta en dusch vid den här tiden, men hade jag jobbat hade jag ju duschat för två timmar sen. Konstigt. Skönt att man inte jobbar :-D.

På tal om arbete så har jag, om jag inte redan nämnt det, skrivit ett killer-cv som med lite justeringar kommer bli ännu bättre. På något sätt måste jag presentera mina språkliga färdigheter. Att jag är duktig på svenska framgår antagligen väldigt klart av cv:t, men fattas ju lite information om mina övriga kunskaper. Får jobba på det, sen blir det till att söka lite deltidsarbeten. Känner att jag fått tillbaka motivationen lite nu. Det blir till att träna i morgon!

Börjar bli dags att sova, hörs senare idag.

relief

Sitter och glor igenom lite gamla tentor i algebra och analys och jag måste erkänna att jag trodde de skulle vara mycket svårare än vad de just nu verkar. På rak arm skulle jag nog få godkänt i bägge kurserna, och då har jag inte ens läst den matte som hälften av talen handlar om. Det får mig att känna mig lite lugnare än tidigare i varje fall. Lugnare och mer motiverad till att plugga. Motivationen har det väl varit sisådär med den senaste tiden, och det vittnar ju också om hur viktigt det är för mig själv att få se mina egna framsteg, att jag faktiskt har lärt mig någonting och inte bara står still i utvecklingen som det alltför ofta känns. Snart är även seminariekursen över och datalabbarna drar igång. Sex ECTS-poäng inkasseras. Bra, det går framåt.

Ska plugga lite till, sen börja röra mig mot en polare och spela lite spel. Förhoppningsvis bjuds det på te. Stay cool.

U-turn

Dagen började som sagt inte alls bra, vilket klart framgår av föregående inlägg. Sedan blev det lite av en U-turn. Först skrev jag mina seminarieuppgifter och insåg att mina lösningar var både listiga, okonventionella och med största sannolikhet korrekta. Om inte annat kommer de att bli godkändta just för att de är så satans kluriga.

Förutom detta kom jag på att Scrubs s07e01 kom ut i morse, som jag väntat. Det var störtskönt, mer om det senare. På detta så kom jag på att jag KANSKE får lite semesterlön som jag inte fått än. Jag hade inga större förhoppningar och var bergsäker på att få se samma siffror som jag såg igår. Truth be told så blev jag vansinnigt förvånad. Jag förväntade mig en lön på kanske 2000 om jag nu fick någon alls. Nettolönen för September månad skrev till slut till... håll i er nu, 11.138,74SEK. Det hade nog fått vem som helst att slå klackarna i taket. Nu när vi ändå är inne på fula ordspråk som används av av 20-talister så kan vi ju lika gärna fira med att dra ut på stan och svänga våra lurviga.

Alf out.

Vem är hon?

Ibland undrar jag vem min respektive egentligen är. Hon vill gå upp vid 11, jag håller om henne vilket hon tyckte var mysigt och vi ligger och drar oss till 11:45, då blir hon helt plötsligt jättesur, och vägrar berätta varför. 11:55 kommer min inneboende in och är jätteexalterad och vill ha med min respektive på en shoppingrunda i Skärholmen varpå hon svarar att ja, för jag är ju ändå så jävla sur. Därefter lämnar hon lägenheten utan ett ord.

Detta är inte första gången, och det är förbannat frustrerande. Vad som än händer kan det alltid vridas och vändas så att det automatiskt blir mitt fel. Jag blir bara så jävla trött...

Skolan - ett steg närmare vansinne?

Jag har inte tänkt så mycket på det tidigare men min skola är i många aspekter värdelös. Ungefär såhär är lektionerna upplagda. 12:45-14:00 har vi handledning, där folk kan få hjälp med problem. 14:00-14:30 har vi räkneövning där en doktorand visar ett par exempel på tavlan. Det är alltid skönt när någon visar på tavlan hur man kan lösa vissa problem, men här börjar ju det vansinniga.

Alla exempel som visas på tavlan är förbannat simpla och triviala. Har man problem med sådana tal ska man ta sig en allvarlig funderare över ifall man valt rätt linje. Doktoranderna som visar exemplen är (med undantag för en)... ja, värdelösa. Jag betvivlar inte deras kunskap, men deras förmåga att förmedla den är ruggigt dålig. De kan väl åtminstone peta in en pedagogikkurs i bland doktorandkurserna?

14:45-16:30 börjar då våra riktiga föreläsningar. De är ganska givande, och det är roligt med passionerade föreläsare som verkligen gillar det de sysslar med, och verkligen strävar efter att alla ska förstå. Kruxet är dock att det börjar 14:45. Detta delar upp klassen i två grupper. En som kommer till skolan vid 8 och sätter sig och räknar och sedan är klara för dagen efter föreläsningen, och en som kommer till skolan då föreläsningen börjar och sedan sitter ett tag i skolan efteråt och sedan hemma ett tag. Väljer man den första kategorin orkar man nog inte sitta 16:30-23 och plugga, sova ett par timmar, och sedan plugga lite mer 8-14:45. man förlorar helt enkelt en stor del tid åt att göra alla uppgifter. Sällar man sig till den andra skolan blir det omöjligt att synkronisera med övriga människor som pluggar 9-17. Man får en dygnsrytm som gör att man går upp vid 12 varje dag. Man hamnar helt ur fas med övriga vänner och studenter.

Jag tror inte en sekund på att klassrummen är fullbokade på morgonen, eller att för den delen alla föreläsare är upptagna. Det är värdelöst. Vill man sedan göra någonting på kvällen har ingen lust för de ska ju upp tidigt på morgonen. Denna ofas suger.

Jag gör dock varken eller, jag kommer till skolan för föreläsningarnas skull om jag anser att de är nödvändiga. Jag läser de sidor som skall gås igenom, gör lite uppgifter och bedömer sedan om det är värt besväret att åka en timme till skolan, sitta där två timmar och sedan åka tillbaka. Oftast så har det känts som slöseri med fyra timmar som jag lätt skulle kunna investera i någonting mer produktivt.

Sug.

Ny bloggsida.

Jag startar upp en ny bloggsida då www.blogg.se... ja, sög. Jag har ingen idé om vad jag ska skriva för tillfället, så jag skriver lite om hur jag mår.

Just nu hatar jag hela världen. Jag mår skitdåligt, är hungrig och har inga pengar och ingenstans att bo. Det är väldigt mycket som händer för tillfället, och utan inkomst kommer man ingen vart.
Jag är visserligen arbetslös av egen fri vilja, men som tur är hade jag sparat undan lite pengar som jag sedan i somras levt på. Nu har jag dock exakt 9000:-. Detta skall räcka till två månaders hyra, alltså minst 6000:-, två månader på gymmet för 800:-, och två månaders busskort för 800:-. Totalt har jag alltså 1400:- som jag kan lägga på mat kommande två månader. Eller, inte bara mat, utan även oförutsedda utgifter. Mitt riskkapital är inte vidare stort...

Jag får börja med att skriva ett CV och söka lite nya arbeten, sen lösa min bostadssituation. Min nuvarande levnadssituation är fullständigt ohållbar i mina ögon, någonting måste göras och det är nu. Jag börjar med en kopp te och skriver ett litet CV.