En bra början

Företaget jag arbetar för är idioter.

10 dagars betald utbildning krävs till en början för att man skall få tjänsten. Under utbildningen krävs 100% närvaro, vilket känns självklart. Problemen börjar när man av någon anledning inte kan närvara under en av dagarna på grund av någon oförutsett händelse, säg dödsfall i familjen vilket genererar i en begravning annorstädes. Så, för att boka om praktikdagen måste man ringa till en person som således bokar in dig på ett nytt pass. Denna person svarade inte i telefonen.

Okej, vad gör man då? Jo, man ringer igen. De svarar inte då heller. 40 samtal om dagen i en veckas tid och fortfarande inget svar. Notera också att min tjänst började i helgen, så innan dess måste jag ha gjort praktikdagen, annars får jag inte arbeta. Och som vi alla vet är inget jobb... no dinero. Så, time is of the essence.

Hur som helst så får jag efter en vecka tag på dem. Då har ordinarie varit på semester och ersättaren hatade telefoner så han orkade inte svara. Så när äntligen praktikdagen är gjord, precis i tid så att jag skulle kunna jobba i helgen, så ringer jag en upplysningscentral för att veta vart och vid vilken tid på dygnet jag skall jobba.
- "Öh du står inte med här, du är ledig."

Fine, okej, jag hann inte bokas in på något pass. Då drar jag ut och krökar loss istället med några polare.

Tiden går... det blir sent... klockan passerar 1 på natten... telefonen ringer...

"VAR I HELVETE ÄR DU?! DU SKULLE JOBBA KLOCKAN 00:40!"



Många kommer säkert ihåg sin första arbetsdag som förvirrande eller spännande. En del kommer till och med ihåg vad de gjorde. Jag kommer nog aldrig glömma min första arbetsdag hos det här företaget. Jag var ute och drack öl.