The Wind-Up Bird Chronicle

Har precis läst ut 'The Wind-Up Bird Chronicle' av Haruki Murakami, ett 607 sidor långt mästerverk av en av Japans allra största författare. Med sin makalösa fantasi och sitt vackra och nästintill poetiska sätt att skriva på ses Murakami som en mästare av surrealism. Hans verk skrivs med sådan precision, det är nästan som en dans när han skriver. Det finns en tanke bakom varje litet ord. The Wind-Up Bird Chronicle börjar lite trevande, och efter halva boken börjar man man undra om Kafka on the Shore bara var en lyckoträff. Men det är ungefär efter halva boken som allt tar sin början. Hela historien byggs upp med korta återberättelser och bakgrundshistorier varvat med den verkliga historien, och det är det som gör början lite trevande. Till slut så börjar allting så smått att vävas samman i mer komplicerade sammanhang, och man börjar själv att fundera på hur allting hänger ihop. Murakamis oförutsägbara och surrealistiska sätt att skriva på gör att man börjar väva upp egna helt och hållet vansinniga teorier, och varje teori är en möjlig teori i historien. Mot slutet vävs allting ihop och man inser att varenda liten kort berättelse från början av boken var av absolut nödvändighet, och slutligen eskalerar historien och slutar i ett enda stort crescendo. Det är just de små historierna som till en börjar verkar sakna en röd tråd som gör hans böcker så otroligt läsvärda.

The Wind-Up Bird Chronicle ses av många vara det främsta av Murakamis verk, och vann mängder av priser både i Japan och internationellt. Efter Kafka on the Shore håller jag den här boken som den bästa av hans böcker. Nu tänkte jag hugga in i Blind Willow, Sleeping Woman som kom ut härom året.