Elektropop och tjockisar

Vive la fête, Ladytron, The Sounds och Zeigeist. Jag börjar bli en riktig liten elektropoppare. Ve och fasa om jag börjar klä mig därefter. Då tar jag med liv, även fast det vore lite ironiskt med en självmordsbenägen poppare. Jag skulle förmodligen skratta mig till döds. Ja jävlar. Jag har hursomhelst blivit helt såld på elektroniskt den senaste tiden, riktigt sköna grejer.

Polackerna som var och rengjorde spisarna och kylskåpen glömde visst en liten detalj, att även sopa rent golvet efter sig. Det såg ut som ett slagfält efter att de varit där, och jag som hade brått iväg hade inte tid att göra någonting åt det. Eftersom det är min köksvecka är det min uppgift att se till så att det är rent. Döm av min förvåning när jag hittar en arg lapp angående kökets utseende när jag kom hem sent på kvällen. "Det är din köksvecka, då ska du fan hålla rent i köket också. Vi andra ska inte behöva utföra dina sysslor!!". Kul jul.

Scars on Broadway's självbetitlade debutalbum är riktigt bra. Jag har avskytt System of a Down sedan tidernas begynnelse så mina förväntningar var inte särskilt höga. Varje låt är faktiskt bra på plattan, riktigt skön musik. Den får fem A:n, och rekkas hjärtligt till alla cpn därute.

Dagens 'det är aldrig försent': den gigantiska (ca 185kg) karln med joggingbyxor och svett- och pannband som gick runt med stavar i Gustavsberg när jag var där. Påminde om en jättelik lavalampa.


Nej, dra åt helvete!