Ironins vägar äro oförutsägbara

Ibland vet man inte vad man ska ta sig till, skratta eller gråta, smälla någon på käften eller snällt ta den i röven, dricka sprit eller låta bli. Livet är fullt av dilemman.
Jag fick för ett tag sedan nys om att SL:s sommarkort säljs till det reducerade priset 550 svenska riksdaler. "Kanon!" tänkte jag som för det första inte på något sätt är berättigad SL:s reducerade priser och för det andra åkt på svindyra månadskort i ett drygt år, och som den fattige student jag är tänkte jag tjäna en hacka. Så jag plankar ironiskt nog på tunnelbanan vid Universitetet och glider till Slussens SL-centra. "Du vet väl att man måste vara under 20 för att få åka på såna här?" förklarar den melopausande kvinnan på andra sidan glaset. "Självklart!" säger jag och ser lite allmänt bortkommen ut.
Ironi eller skadeglädje är som roligast när den får för sig att drabba någon annan. Många lär sig det den hårda vägen. Strax efter att jag invigt mitt nya kort och suttit mig på tunnelbanan mot Hornstull så hör jag en bitter och djup röst bakom mig: "Biljett, tack!".
Vad är sannolikheten för att det här skall hända? Och varför i hela jävla hälsingland skall det drabba mig?
Jag är lite smått chockad och visar fram mitt kort, varpå kontrollanten undrar när jag är född. "89" piper jag, varpå kontrollanten begär att få se legitimation. Återigen försöker jag se lite vilsen ut och piper något om att jag inte tar med mig legget när jag skall till gymmet. Sedan begär kontrollanten om mitt personnummer, och jag rabblar någonting som börjar med 89.
Märk väl att kontrollanten under hela resan håller mitt busskort i säkert förvar mellan tummen och pekfingret.
Härmed påbörjas en evighetslång väntan på att han skall få svar från någon på andra sidan kommunikationsverktyget, och de pratar länge och väl, och PANG! Dörrarna till Hornstull smäller upp. Jag nyper busskortet och kutar för tsar och moderland av tåget. När jag sedan kommit upp för rulltrappan stod det ett par gulrockar vid spärrarna och kontrollerade så att allt gick rätt till.
"Ni gör ett bra jobb!" hälsade jag och log lite finurligt medan jag passerade spärrarna.

För en timme sedan skulle jag laga middag, och upptäckte till mitt förtret att jag hade skrivit ner ingredienserna till ett recept, och handlat ingredienserna, sen hade jag sparat ett annat recept. Nu sökte jag febrilt efter receptet utan framgång. Så kan det gå.

Idag förlorar Turkiet sin heder. Med råge. Avklädda och blästrade. Avert your eyes people, or die trying.