Viva España!

Som jag tidigare förutspådde står sedan ca 22:35 Spanien som regerande europamästare i fotboll. Den offensiva gladfotbollen har segrat! Fantastiskt bra gjort av ett lag jag aldrig riktigt vågat hoppas på, deras kvalitet till trots. Ett land utan vinnartradition vågar man sällan hoppas på, därför är jag lite extra glad att just Spanien lyckades i det här mästerskapet. Deras offensivlusta och spelglädje, deras vilja att spela fotboll, segrade till slut. Det är så här fotboll skall vara! Viva España!

Gick hem från centralen till lappis igår vid cirka halvtre på morgonkvisten. Att knata runt i stan nykter vid den tiden är dödsdömt. Alla interaktioner sker med människor med en tillfällig(?) intelligenskvot som tillhör de mindre regionerna. In other words; they're idiots. På Sveavägen passerade jag en kvinna som knappt kunde hålla sig på benen. Hon vinglade fram och tillbaka där hon gick på trottoaren som var tio meter bred. När jag närmade mig flög hennes armar i vädret och hon utlät ett mycket elegant "SCHAAAAAALLÅÅÅÅÅ!!!!". Jag sänkte blicken i marken och höll vackert upp en hand som sållade bort henne ur mitt synfält, vilket fick henne att undra vad som försiggick. Så när jag passerade henne på detta vis försökte hon vända sig om och förmodligen säga någonting, men snubblade till och ramlade in bland cyklarna som stod parkerade vid sidan av trottoaren.
En bit senare nådde jag universitetsområdet. Samtidigt som jag pratade i telefon passerade en grupp på sex stycken packade snorungar, varav två av dem försökte med ett "hallå!" som jag såklart ignorerade. Detta resulterade i att när jag var på säkert avstånd från dem började de att kasta saker efter mig, typ halvfulla burkar. Ett fullständigt samhällsstereotypt beteende. Är man full i Sverige skall man hälsa på alla människor man ser, och vill de av någon konstig anledning inte prata med dig ska du göra något elakt tillbaka. Populära företeelser är att kasta glåpord eller föremål.

Jag behöver förslag på böcker att läsa. Genre postmodern surrealism är att föredra. Om någon läser min blogg kanske ni även läser detta, då kan ni ju slänga in en kommentar.

Nu väntar plugg, adjö.

Ut ur dimman

När man vaknar upp med skrubbsår på armbågar och knän vet man att det har varit en lyckad kväll.

Klockan 12:30 igår hade jag hunnit med att äta frukost, tvätta, träna, duscha, äta lunch och plugga. Således var jag färdig med dagens bestyr, och kvällens aktiviteter låg cirka sju timmar bort. Det bar av till systemet där det införskaffades öl, det bar därefter hemåt och följdes upp av öldrickning och Guitar Hero. Av någon konstig anledning nailade jag varenda låt, och drog ett par hyfsat avancerade låtar på expertnivå. Hur detta går ihop med öldrickningen är för mig ett evigt mysterium.
Kvällens aktiviteter är en aning överflödiga att berätta om, det är snarare det som skedde efteråt som är av intresse. Av någon anledning följdes jag hem av tre vänner, och som tur var hade jag en del öl kvar. Troligtvis somnade jag (sist av alla) vid femtiden, och rummet befolkades av utslagna vrak och allmänna fyllbultar. När jag vaknade dagen efter så var ingen där, och inte ett spår efter gårdagen gick att finna. Det var som om gårdagen inte längre existerade. Idag är det lördag och igår var det torsdag. Till tonerna av Judy Garlands "Somewhere over the rainbow" sökte jag igenom lägenheten efter bevis på att gårdagen faktiskt tog tid och rum, men utan framgång.
Här sitter jag nu i min ensamhet och drömmer mig bort till Cornelis och undrar ifall jag bara drömde allt. Skrubbsåret på armbågen vittnar om att någonting skedde, och även bakfyllan måste ha inducerats av någon form av alkohol(?)intag. Undrar ifall inte Cornelis hade samma problem som jag...

Föga förvånande gick Tyskland och Spanien till final. Mina sympatier ligger hos spanjackerna, även fast jag gillar tyskarnas maskinartade sätt att spela fotboll. Förhoppningsvis leder Fabregas sitt land till guld, nyligen 21 år fyllda. En given lagkapten både i Arsenal och landslaget. Paralleller kan dras till Steven Gerrard som alltid varit en utomordentlig ledare på planen med sin vilja. Fabregas visar vägen genom sitt alltid lika utomordentliga passningsspel, som river stora sår i motståndarlaget. Den här karln har varit given i ett av världens bästa lag i nästan fem år, och som jag tidigare nämnt är karln fortfarande bara några dagar över 21. Snart får Fabregas sällskap av en annan ungtupp i landslaget i form av Bojan Krkic den yngre. Född 1990 och given i Barcelona. BARCELONA.

Spanien vinner med 2-0, Fabregas hänger bägge baljorna.