w01d01

Den första dagen av den första veckan består i att inte vräka i sig mat, samt vila upp sig inför morgondagens löppass. Den här natten lär inte gå till historien som en av de bättre. Dryga tre timmars sömn omöjliggjorde all form utav fysisk träning. Detta ger dock mer tid åt den mentala delen, och med det syftar jag på de oändliga kvantiteter av sidor av vektoranalys som jag måste läsa. Middagen får bli någonting litet och grönsaksbaserat, möjligtvis en kvällspromenad på det.

En tanke slog mig tidigare, hur många kalorier går åt när man tvättar? Det är ju ingen större ansträngning att hasa ner till tvättstugan och slänga in tvätten i maskinen, men av någon anledning känns det som att det är jobbigare än det verkar. Har någon några siffror på det?

Stockholm Marathon, nu åker vi.

Nu börjar allvaret. 1:a december och knappt sex månader kvar tills Stockholm Marathon går av stapeln den 29.e maj. Jag anmälde mig till detta redan i september, men har legat lite på latsidan med träningen. Mitt mål är dessutom att springa in på under fyra timmar, så jag borde verkligen köra igång med löpningen. Eftersom det är nästan exakt sex månader kvar så tänkte jag blogga om eländet.

Med eländet menar jag förstås processen att gå från en lat tjockis till att genomföra ett marathon. Inte alls en omöjlig uppgift, om än väldigt omfattande. Det verkar vara en kul grej för många att läsa om, så varför inte. Efter maran laddar man om och siktar på något annat, till exempel något distanslopp inom cykling. Därför tänkte jag börja posta lite om min träning här på bloggen och samtidigt damma av den lite efter ett par månaders tystnad från min sida.

Nu har jag visserligen inte varit helt och hållet lat med träningen. Jag började löpa under sensommaren och början av hösten, och sprang väl totalt 150km under en period. Därefter hamnade jag i någon ångestfas över andra saker i livet, precis som det brukar ske för min del. Jag har styrketränat sporadiskt i ett par år nu, men har nu kommit igång med även det. Styrketräningen är dock inget jag tänkte lägga fokus på, de senaste veckorna blev det mest ett bra sätt att komma igång igen med träningen. Alongside blir det badminton och förhoppningsvis lite fotboll för att få lite annan typ av löpträning. Vi kan ju börja med att kalla veckan som kommer för vecka 1.

VECKA 1.

Denna vecka skall det förhoppningsvis brännas en del kalorier. Jag ligger fortfarande på en övervikt på cirka 78 kilo, vilket inte är kompatibelt med en löparkropp med längden 173cm. Med tiden kommer jag att gå ner, men vill ändå fokusera på att gå ner lite extra i början för att få en mental kickstart. Den mentala biten är något jag behöver arbeta hårt med, och det gäller inte bara träningen.

Jag har planerat in fyra löppass den här veckan, två kortare och två längre. Detta betyder alltså två löppass på en halvtimme och två på tre kvart. På ett av de längre löppassen hoppas jag orka springa en kvart extra, totalt en timme med andra ord. Jag går ut förhållandevis hårt just för kaloriförbränningens skull, men också för att jag är lite van vid träningen redan. Jag tjuvstartade lite grann för ett par veckor sen. Många säger att man inte skall överskatta sig själv i början, då det lätt blir pannkaka. Förslitningsskador är inte alls ovanliga för en ovan. Jag tror fortfarande på att detta är lagom för mig. Tiden för utvisa.

Utöver de fyra löppassen blir det med största sannolikhet lite styrketräning och badminton. Allt får ske i ett lagom tempo. Om någon har förslag på snabba sätt för kroppen att återhämta sig så är de varmt välkomna.

Stockholm Marathon 2009 - nu kör vi.

Kräftskivan som inte alls spårade ur

Lustigt, hur det kan gå ibland. My plan to be the center of attention worked almost perfectly... Det var kräftskiva i helgen, och med det brukar folk konsumera våldsamma mängder med alkohol. Så även denna kväll. Efter ett litet tag så framställdes en grogg på vodka och kräftspad. Jag var tvungen att belöna den som svepte denna styggelse, och erbjöd således min telefon i utbyte. Sagt och gjort, och nästan omgående började det skickas sms från min telefon till diverse personer i min telefonbok. Lite kul att de fick ännu mer vulgära svar tillbaka av vissa...
Anyhow, efter ett tags smsande dog batterierna vilket jag tog med ro. Jag blev till slut kvar i lokalen över natten och kom inte hem förrän 18 dagen efter. När jag väl får igång min telefon igen ramlar det in 12 nya sms och över 20 sms om missade samtal. Jag hade ju glömt att jag skulle möta far min hemma hos mig för att laga cykeln, så karln hade ringt till mig och ingen hade svarat. Därefter hade han till slut kommit in i byggnaden och stått och bankat på min dörr utan svar. Mina föräldrar var självklart oroliga för att jag låg död inne på mitt rum eller liknande, så de var lite halvt på väg att ringa polisen. Till slut lyckades jag ringa dem och ge dem lugnande besked om mitt välbehållande. :)
En polare var också lite grinig över att "jag" skickat stötande sms till hans flickvän, och jag har ju egentligen inget annat val än att be om ursäkt eftersom jag gav bort luren, men lite humor var det ju ändå.
Vilket oflyt!

Elektropop och tjockisar

Vive la fête, Ladytron, The Sounds och Zeigeist. Jag börjar bli en riktig liten elektropoppare. Ve och fasa om jag börjar klä mig därefter. Då tar jag med liv, även fast det vore lite ironiskt med en självmordsbenägen poppare. Jag skulle förmodligen skratta mig till döds. Ja jävlar. Jag har hursomhelst blivit helt såld på elektroniskt den senaste tiden, riktigt sköna grejer.

Polackerna som var och rengjorde spisarna och kylskåpen glömde visst en liten detalj, att även sopa rent golvet efter sig. Det såg ut som ett slagfält efter att de varit där, och jag som hade brått iväg hade inte tid att göra någonting åt det. Eftersom det är min köksvecka är det min uppgift att se till så att det är rent. Döm av min förvåning när jag hittar en arg lapp angående kökets utseende när jag kom hem sent på kvällen. "Det är din köksvecka, då ska du fan hålla rent i köket också. Vi andra ska inte behöva utföra dina sysslor!!". Kul jul.

Scars on Broadway's självbetitlade debutalbum är riktigt bra. Jag har avskytt System of a Down sedan tidernas begynnelse så mina förväntningar var inte särskilt höga. Varje låt är faktiskt bra på plattan, riktigt skön musik. Den får fem A:n, och rekkas hjärtligt till alla cpn därute.

Dagens 'det är aldrig försent': den gigantiska (ca 185kg) karln med joggingbyxor och svett- och pannband som gick runt med stavar i Gustavsberg när jag var där. Påminde om en jättelik lavalampa.


Nej, dra åt helvete!

Mytomspunna metaforer och polerande polacker

Dagen kunde ha börjat en aning bättre än vad den gjorde idag. Planen var ju att stiga upp vid 9 i vanlig ordning så att man inte sover bort hela förmiddagen. När jag vaknade vid 9 kändes det som om ett urval ur tungviktsboxningens mer framstående deltagare under nattens gång stått och turats om med att slå mig i huvudet. Med andra ord så var jag en aning yr när jag vaknade, så jag somnade helt enkelt om. När jag väl vaknade två timmar senare och gick för att ordna mig lite frukost (och vid det här laget var jag totalt utsvulten) så fick jag ett mindre trevligt bemötande i köket. Där står en stor och upprörd polack (det såg man på den rakade hjässan, hans enorma kroppsbyggnad och hans blåställ) och hade dragit loss bägge spisarna och två av kylskåpen för att göra rent dem. Jag bad på tre olika språk om att få komma förbi för att hämta någonting att äta, men utan framgång. Det fjärde språket fick bli någon form av teckenspråk, men detta verkade göra karln än mer upprörd så jag flydde från köket i ren och skär panik. När han tog rökpaus passade jag dock på att hoppa över grejorna och hämta lite youghurt \o/. Så kan det gå.

Fick ett lustigt mail idag från min gode vän Håkan som kör utskick med rekommendationer om systembolagets nyheter. Följande gick att läsa ur detta mail:

Hercules Double IPA, 9,1%, 355 ml fl, 6000 st., 37:-

En tungviktare från det amerikanska bryggeriet Great Divide (http://www.greatdivide.com/ ). Kraftig doft och en beska som far likt en folkilsken jordfräs över smaklökarna och direkt vidare mot strupen.

Nu undrar jag hur en 'folkilsken jordfräs' skulle se ut. För er som inte vet hur en jordfräs ser ut så ser den ut så här

Den fräser jord, helt enkelt. Kan ni då tänka er en folkilsken jordfräs som löper amok på gatorna. Eller en som står i någon form av inhägnat och fräser runt lite för sig själv, och börjar genast fräsa jord för glatta livet så fort en människa kommer i närheten av denna inhägnad. Lustigt uttryck var det i varje fall.

En mindre smickrande sak skedde precis. Min stora planta stod i mitt öppna fönster och just precis drog en fet vind förbi som skickade ut plantan på en luftfärd jag är tveksam till att den överlevde. Eller ja, luftfärden överlevde den nog, så det oroande är väl kontakten med marken.

Nu jävlar skall jag hämta den, dra åt helvete.

Så här ser det ut när man spelar Guitar Hero på taket och dricker whisky.

...och han exploderade i ett moln av narvalar!

Ja jävlar, det ska till en otrolig kvantitet av ord för att förklara allt som har hänt mig den senaste tiden. Därför skiter vi i det. Jag är mitt uppe i en av de tråkigare perioderna i mitt liv, tristessen är total. Jag har tre veckor av 'inget' framför mig, vilket är upprörande. Jag skulle nästan kunna tänka mig att arbeta gratis bara för att få något att göra.

Har varit ute och flängt i olika delar av Sverige den senaste tiden, och olika representanter från andra delar av Sverige har flängt hos mig i Stockholm. Iron Maiden-konserten kröntes med ett midnattsbad och en fylla av Guds nåde, tentan i relativitetsteori var klar på knappa 40 minuter och jag fick VG med marginal, Uppsala har våldgästats där jag hade roligare än jag vågade hoppas. Örebro fick också erfara min dynamiska personlighet ett par dagar. Faktum är att jag är hyfsat nöjd med tillvaron för tillfället. Det var väldigt längesen jag kände mig såhär positiv, och livet verkar vara på väg i rätt riktning. Förmodligen kommer den stora käftsmällen inom de närmsta veckorna...

På morgonen inför Iron Maiden-konserten väntade jag besök, och dum som jag var hade jag varit ute dagen innan och vaknade upp med en mindre smickrande bakfylla. Noterbart var även att jag vaknade upp i Bredäng av alla jävla hålor... Hursomhelst så tog jag mig på stapplande ben och ett groteskt illamående till tunnelbanan och tog mig in till stan för att möta min kamrat. Nu var jag lite tidig så jag fick vänta en stund, så jag satte mig på McDonald's och drack kaffe för att få tiden att gå. Då ser jag den enormaste kvinna jag någonsin skådat. Hon var så brutalt smällfet att det var ett under att skinnet lyckades hålla inne allt fett. Det ännu mer makabra med denna kvinna var att hon sprang, och hon sprang så inåt helvete fort. Hur en sådan enorm kvinna kan springa så fort ligger bortom fysikens lagar. Denna groteska best rör sig i ett rasande tempo och springer rakt in på... McDonald's! 'Hem ljuva hem' fick precis en ny innebörd, och jag var bara tvungen att lägga mig ner en stund på golvet och gråta.

En noterbar skylt ifrån centrala Örebro, 'Fred 0-6'. Vilket oflyt för oss som kom dit strax efter 11.

Käkade på den vidrigaste restaurangen någonsin när jag väntade på tåget, återigen var centrala Örebro händelsernas centrum. Maten smakade bokstavligt talat spya, men det var nästan värt pengarna för att få se en gladtjock karl som käkade lunch samtidigt. Som relation till följande bör nämnas att jag åt 1/3 av min lunch. Karln ber om en extra portion till lunch och sätter sig i närheten av mig så att jag hela tiden har översikt över honom och kassan. Han vräker i sig maten, går sedan för att be om påfyllning vilket de inte gillade i kassan men han fick lite grann. Detta slänger han i sig på en minut, sen ställer han sig i kön igen för att sedan beställa en till lunchbiljett... där har vi alltså dagens 'jag är hungrig'.

Fick ett lustigt sms under vistelsen i gnällbältet; "Dagens 'det är varmt': tjejen som tog av sig BH:n utanför Globen". Så kan det gå. Let the twins loose!

Tequila är en märklig dryck. Trots att det står '38% alk' på flaskorna så spelar det ingen roll hur mycket man dricker, man kan inte bli för full på tequila. I varje fall inte spyfull, utan man blir bara fullare. Bakfyllan är nästan inte märkbar överhuvudtaget, det märks att man druckit någonting eftersom man är alldeles spritvarm i hela kroppen. Detta kan man dock leva med så länge man slipper illamåendet och huvudvärken. Poängen är dock att jag och min partner in crime druckit kopiösa mängder tequila och gjort så jävla mycker sköna grejer att jag funderar på att aldrig byta bort tequilan. Kamrat Tommie-san tyckte dock att det var lite småsjukt att dricka tequila direkt ur flaskan mitt i en lekpark med barnfamiljer som sprang runt överallt. Dock hade han inga invändningar när vi började smygfotografera barnen, men det kan dock ha varit spriten som börjat slå, för jag misstänker att ingen av oss skulle smygfotografera barn i nyktert tillstånd.

Vi var även på fotboll, och såg örebro och bajen spela lika i en medioker match. Det var 90 minuters väntan på slutsignalen så att man kunde gå hem och fortsätta dricka.

Veckans flyttpackning står Pedram för, den iranske pizzanegern som jobbar som säljare på MediaMarkt. Han hade flyttpackat en halväten munk och till försvar sade han att "jag gillar inte att slänga saker". Rykten gör gällande att han åt den till frukost dagen efter, dock är inget bekräftat.

Manlighetspoäng till mig som lagade punkteringen på cykeln. Jag kände mig som en riktig karl när jag var tvungen att använda mejslar, skiftnycklar, en hink vatten och vukslösning för att laga något. Att hålet sen gick upp är en annan historia.

More coming up soon, dra åt helvete!