Kräftskivan som inte alls spårade ur

Lustigt, hur det kan gå ibland. My plan to be the center of attention worked almost perfectly... Det var kräftskiva i helgen, och med det brukar folk konsumera våldsamma mängder med alkohol. Så även denna kväll. Efter ett litet tag så framställdes en grogg på vodka och kräftspad. Jag var tvungen att belöna den som svepte denna styggelse, och erbjöd således min telefon i utbyte. Sagt och gjort, och nästan omgående började det skickas sms från min telefon till diverse personer i min telefonbok. Lite kul att de fick ännu mer vulgära svar tillbaka av vissa...
Anyhow, efter ett tags smsande dog batterierna vilket jag tog med ro. Jag blev till slut kvar i lokalen över natten och kom inte hem förrän 18 dagen efter. När jag väl får igång min telefon igen ramlar det in 12 nya sms och över 20 sms om missade samtal. Jag hade ju glömt att jag skulle möta far min hemma hos mig för att laga cykeln, så karln hade ringt till mig och ingen hade svarat. Därefter hade han till slut kommit in i byggnaden och stått och bankat på min dörr utan svar. Mina föräldrar var självklart oroliga för att jag låg död inne på mitt rum eller liknande, så de var lite halvt på väg att ringa polisen. Till slut lyckades jag ringa dem och ge dem lugnande besked om mitt välbehållande. :)
En polare var också lite grinig över att "jag" skickat stötande sms till hans flickvän, och jag har ju egentligen inget annat val än att be om ursäkt eftersom jag gav bort luren, men lite humor var det ju ändå.
Vilket oflyt!

Elektropop och tjockisar

Vive la fête, Ladytron, The Sounds och Zeigeist. Jag börjar bli en riktig liten elektropoppare. Ve och fasa om jag börjar klä mig därefter. Då tar jag med liv, även fast det vore lite ironiskt med en självmordsbenägen poppare. Jag skulle förmodligen skratta mig till döds. Ja jävlar. Jag har hursomhelst blivit helt såld på elektroniskt den senaste tiden, riktigt sköna grejer.

Polackerna som var och rengjorde spisarna och kylskåpen glömde visst en liten detalj, att även sopa rent golvet efter sig. Det såg ut som ett slagfält efter att de varit där, och jag som hade brått iväg hade inte tid att göra någonting åt det. Eftersom det är min köksvecka är det min uppgift att se till så att det är rent. Döm av min förvåning när jag hittar en arg lapp angående kökets utseende när jag kom hem sent på kvällen. "Det är din köksvecka, då ska du fan hålla rent i köket också. Vi andra ska inte behöva utföra dina sysslor!!". Kul jul.

Scars on Broadway's självbetitlade debutalbum är riktigt bra. Jag har avskytt System of a Down sedan tidernas begynnelse så mina förväntningar var inte särskilt höga. Varje låt är faktiskt bra på plattan, riktigt skön musik. Den får fem A:n, och rekkas hjärtligt till alla cpn därute.

Dagens 'det är aldrig försent': den gigantiska (ca 185kg) karln med joggingbyxor och svett- och pannband som gick runt med stavar i Gustavsberg när jag var där. Påminde om en jättelik lavalampa.


Nej, dra åt helvete!

Mytomspunna metaforer och polerande polacker

Dagen kunde ha börjat en aning bättre än vad den gjorde idag. Planen var ju att stiga upp vid 9 i vanlig ordning så att man inte sover bort hela förmiddagen. När jag vaknade vid 9 kändes det som om ett urval ur tungviktsboxningens mer framstående deltagare under nattens gång stått och turats om med att slå mig i huvudet. Med andra ord så var jag en aning yr när jag vaknade, så jag somnade helt enkelt om. När jag väl vaknade två timmar senare och gick för att ordna mig lite frukost (och vid det här laget var jag totalt utsvulten) så fick jag ett mindre trevligt bemötande i köket. Där står en stor och upprörd polack (det såg man på den rakade hjässan, hans enorma kroppsbyggnad och hans blåställ) och hade dragit loss bägge spisarna och två av kylskåpen för att göra rent dem. Jag bad på tre olika språk om att få komma förbi för att hämta någonting att äta, men utan framgång. Det fjärde språket fick bli någon form av teckenspråk, men detta verkade göra karln än mer upprörd så jag flydde från köket i ren och skär panik. När han tog rökpaus passade jag dock på att hoppa över grejorna och hämta lite youghurt \o/. Så kan det gå.

Fick ett lustigt mail idag från min gode vän Håkan som kör utskick med rekommendationer om systembolagets nyheter. Följande gick att läsa ur detta mail:

Hercules Double IPA, 9,1%, 355 ml fl, 6000 st., 37:-

En tungviktare från det amerikanska bryggeriet Great Divide (http://www.greatdivide.com/ ). Kraftig doft och en beska som far likt en folkilsken jordfräs över smaklökarna och direkt vidare mot strupen.

Nu undrar jag hur en 'folkilsken jordfräs' skulle se ut. För er som inte vet hur en jordfräs ser ut så ser den ut så här

Den fräser jord, helt enkelt. Kan ni då tänka er en folkilsken jordfräs som löper amok på gatorna. Eller en som står i någon form av inhägnat och fräser runt lite för sig själv, och börjar genast fräsa jord för glatta livet så fort en människa kommer i närheten av denna inhägnad. Lustigt uttryck var det i varje fall.

En mindre smickrande sak skedde precis. Min stora planta stod i mitt öppna fönster och just precis drog en fet vind förbi som skickade ut plantan på en luftfärd jag är tveksam till att den överlevde. Eller ja, luftfärden överlevde den nog, så det oroande är väl kontakten med marken.

Nu jävlar skall jag hämta den, dra åt helvete.

Så här ser det ut när man spelar Guitar Hero på taket och dricker whisky.

...och han exploderade i ett moln av narvalar!

Ja jävlar, det ska till en otrolig kvantitet av ord för att förklara allt som har hänt mig den senaste tiden. Därför skiter vi i det. Jag är mitt uppe i en av de tråkigare perioderna i mitt liv, tristessen är total. Jag har tre veckor av 'inget' framför mig, vilket är upprörande. Jag skulle nästan kunna tänka mig att arbeta gratis bara för att få något att göra.

Har varit ute och flängt i olika delar av Sverige den senaste tiden, och olika representanter från andra delar av Sverige har flängt hos mig i Stockholm. Iron Maiden-konserten kröntes med ett midnattsbad och en fylla av Guds nåde, tentan i relativitetsteori var klar på knappa 40 minuter och jag fick VG med marginal, Uppsala har våldgästats där jag hade roligare än jag vågade hoppas. Örebro fick också erfara min dynamiska personlighet ett par dagar. Faktum är att jag är hyfsat nöjd med tillvaron för tillfället. Det var väldigt längesen jag kände mig såhär positiv, och livet verkar vara på väg i rätt riktning. Förmodligen kommer den stora käftsmällen inom de närmsta veckorna...

På morgonen inför Iron Maiden-konserten väntade jag besök, och dum som jag var hade jag varit ute dagen innan och vaknade upp med en mindre smickrande bakfylla. Noterbart var även att jag vaknade upp i Bredäng av alla jävla hålor... Hursomhelst så tog jag mig på stapplande ben och ett groteskt illamående till tunnelbanan och tog mig in till stan för att möta min kamrat. Nu var jag lite tidig så jag fick vänta en stund, så jag satte mig på McDonald's och drack kaffe för att få tiden att gå. Då ser jag den enormaste kvinna jag någonsin skådat. Hon var så brutalt smällfet att det var ett under att skinnet lyckades hålla inne allt fett. Det ännu mer makabra med denna kvinna var att hon sprang, och hon sprang så inåt helvete fort. Hur en sådan enorm kvinna kan springa så fort ligger bortom fysikens lagar. Denna groteska best rör sig i ett rasande tempo och springer rakt in på... McDonald's! 'Hem ljuva hem' fick precis en ny innebörd, och jag var bara tvungen att lägga mig ner en stund på golvet och gråta.

En noterbar skylt ifrån centrala Örebro, 'Fred 0-6'. Vilket oflyt för oss som kom dit strax efter 11.

Käkade på den vidrigaste restaurangen någonsin när jag väntade på tåget, återigen var centrala Örebro händelsernas centrum. Maten smakade bokstavligt talat spya, men det var nästan värt pengarna för att få se en gladtjock karl som käkade lunch samtidigt. Som relation till följande bör nämnas att jag åt 1/3 av min lunch. Karln ber om en extra portion till lunch och sätter sig i närheten av mig så att jag hela tiden har översikt över honom och kassan. Han vräker i sig maten, går sedan för att be om påfyllning vilket de inte gillade i kassan men han fick lite grann. Detta slänger han i sig på en minut, sen ställer han sig i kön igen för att sedan beställa en till lunchbiljett... där har vi alltså dagens 'jag är hungrig'.

Fick ett lustigt sms under vistelsen i gnällbältet; "Dagens 'det är varmt': tjejen som tog av sig BH:n utanför Globen". Så kan det gå. Let the twins loose!

Tequila är en märklig dryck. Trots att det står '38% alk' på flaskorna så spelar det ingen roll hur mycket man dricker, man kan inte bli för full på tequila. I varje fall inte spyfull, utan man blir bara fullare. Bakfyllan är nästan inte märkbar överhuvudtaget, det märks att man druckit någonting eftersom man är alldeles spritvarm i hela kroppen. Detta kan man dock leva med så länge man slipper illamåendet och huvudvärken. Poängen är dock att jag och min partner in crime druckit kopiösa mängder tequila och gjort så jävla mycker sköna grejer att jag funderar på att aldrig byta bort tequilan. Kamrat Tommie-san tyckte dock att det var lite småsjukt att dricka tequila direkt ur flaskan mitt i en lekpark med barnfamiljer som sprang runt överallt. Dock hade han inga invändningar när vi började smygfotografera barnen, men det kan dock ha varit spriten som börjat slå, för jag misstänker att ingen av oss skulle smygfotografera barn i nyktert tillstånd.

Vi var även på fotboll, och såg örebro och bajen spela lika i en medioker match. Det var 90 minuters väntan på slutsignalen så att man kunde gå hem och fortsätta dricka.

Veckans flyttpackning står Pedram för, den iranske pizzanegern som jobbar som säljare på MediaMarkt. Han hade flyttpackat en halväten munk och till försvar sade han att "jag gillar inte att slänga saker". Rykten gör gällande att han åt den till frukost dagen efter, dock är inget bekräftat.

Manlighetspoäng till mig som lagade punkteringen på cykeln. Jag kände mig som en riktig karl när jag var tvungen att använda mejslar, skiftnycklar, en hink vatten och vukslösning för att laga något. Att hålet sen gick upp är en annan historia.

More coming up soon, dra åt helvete!

Viva España!

Som jag tidigare förutspådde står sedan ca 22:35 Spanien som regerande europamästare i fotboll. Den offensiva gladfotbollen har segrat! Fantastiskt bra gjort av ett lag jag aldrig riktigt vågat hoppas på, deras kvalitet till trots. Ett land utan vinnartradition vågar man sällan hoppas på, därför är jag lite extra glad att just Spanien lyckades i det här mästerskapet. Deras offensivlusta och spelglädje, deras vilja att spela fotboll, segrade till slut. Det är så här fotboll skall vara! Viva España!

Gick hem från centralen till lappis igår vid cirka halvtre på morgonkvisten. Att knata runt i stan nykter vid den tiden är dödsdömt. Alla interaktioner sker med människor med en tillfällig(?) intelligenskvot som tillhör de mindre regionerna. In other words; they're idiots. På Sveavägen passerade jag en kvinna som knappt kunde hålla sig på benen. Hon vinglade fram och tillbaka där hon gick på trottoaren som var tio meter bred. När jag närmade mig flög hennes armar i vädret och hon utlät ett mycket elegant "SCHAAAAAALLÅÅÅÅÅ!!!!". Jag sänkte blicken i marken och höll vackert upp en hand som sållade bort henne ur mitt synfält, vilket fick henne att undra vad som försiggick. Så när jag passerade henne på detta vis försökte hon vända sig om och förmodligen säga någonting, men snubblade till och ramlade in bland cyklarna som stod parkerade vid sidan av trottoaren.
En bit senare nådde jag universitetsområdet. Samtidigt som jag pratade i telefon passerade en grupp på sex stycken packade snorungar, varav två av dem försökte med ett "hallå!" som jag såklart ignorerade. Detta resulterade i att när jag var på säkert avstånd från dem började de att kasta saker efter mig, typ halvfulla burkar. Ett fullständigt samhällsstereotypt beteende. Är man full i Sverige skall man hälsa på alla människor man ser, och vill de av någon konstig anledning inte prata med dig ska du göra något elakt tillbaka. Populära företeelser är att kasta glåpord eller föremål.

Jag behöver förslag på böcker att läsa. Genre postmodern surrealism är att föredra. Om någon läser min blogg kanske ni även läser detta, då kan ni ju slänga in en kommentar.

Nu väntar plugg, adjö.

Ut ur dimman

När man vaknar upp med skrubbsår på armbågar och knän vet man att det har varit en lyckad kväll.

Klockan 12:30 igår hade jag hunnit med att äta frukost, tvätta, träna, duscha, äta lunch och plugga. Således var jag färdig med dagens bestyr, och kvällens aktiviteter låg cirka sju timmar bort. Det bar av till systemet där det införskaffades öl, det bar därefter hemåt och följdes upp av öldrickning och Guitar Hero. Av någon konstig anledning nailade jag varenda låt, och drog ett par hyfsat avancerade låtar på expertnivå. Hur detta går ihop med öldrickningen är för mig ett evigt mysterium.
Kvällens aktiviteter är en aning överflödiga att berätta om, det är snarare det som skedde efteråt som är av intresse. Av någon anledning följdes jag hem av tre vänner, och som tur var hade jag en del öl kvar. Troligtvis somnade jag (sist av alla) vid femtiden, och rummet befolkades av utslagna vrak och allmänna fyllbultar. När jag vaknade dagen efter så var ingen där, och inte ett spår efter gårdagen gick att finna. Det var som om gårdagen inte längre existerade. Idag är det lördag och igår var det torsdag. Till tonerna av Judy Garlands "Somewhere over the rainbow" sökte jag igenom lägenheten efter bevis på att gårdagen faktiskt tog tid och rum, men utan framgång.
Här sitter jag nu i min ensamhet och drömmer mig bort till Cornelis och undrar ifall jag bara drömde allt. Skrubbsåret på armbågen vittnar om att någonting skedde, och även bakfyllan måste ha inducerats av någon form av alkohol(?)intag. Undrar ifall inte Cornelis hade samma problem som jag...

Föga förvånande gick Tyskland och Spanien till final. Mina sympatier ligger hos spanjackerna, även fast jag gillar tyskarnas maskinartade sätt att spela fotboll. Förhoppningsvis leder Fabregas sitt land till guld, nyligen 21 år fyllda. En given lagkapten både i Arsenal och landslaget. Paralleller kan dras till Steven Gerrard som alltid varit en utomordentlig ledare på planen med sin vilja. Fabregas visar vägen genom sitt alltid lika utomordentliga passningsspel, som river stora sår i motståndarlaget. Den här karln har varit given i ett av världens bästa lag i nästan fem år, och som jag tidigare nämnt är karln fortfarande bara några dagar över 21. Snart får Fabregas sällskap av en annan ungtupp i landslaget i form av Bojan Krkic den yngre. Född 1990 och given i Barcelona. BARCELONA.

Spanien vinner med 2-0, Fabregas hänger bägge baljorna.