2008 - en mental berg-och-dal-bana.

2008 bjöd på sina toppar och sina dalar och det är med blandade känslor som man beger sig på en liten nostalgitripp för att summera det gångna året. Vad hände egentligen i början av 2008?

Nyårsafton 2007/2008 fördelades på ett antal ställen. Det jag minns var att jag var full hemma hos Simon och Johanna som då fortfarande bodde vid Mariatorget. En promenad därifrån till Sveroks kansli i slakthusområdet fick mig att nyktra till, och där vaknade jag sedan upp morgonen efter med Felicia och Sara.

Januari och februari var slutet av min mentala kollaps. Det var i själva avslutandet av min omfattande depression. Jag vantrivdes med allting i mitt liv och just då tog jag det viktiga beslutet att ändra på saker och ting. I januari tog jag även hand om min kompis söta nakenkatt Snutte när hon var i Asien på vallfärd. När jag en dag kom hem och fann katten död under min säng brast det totalt och jag hamnade i ett dygnslångt chocktillstånd. Jag tog taxi till min flickvän och låg i fosterställning i hennes säng och varken åt eller drack.

Efter detta tog jag det viktiga beslutet att avsäga mig ansvaret som chefredaktör för fakultetstidningen. Jag hoppade av alla ideella arbeten, och sedermera även skolan för en kortare paus. Jag läste in en kurs på knappa två veckor för att åstadkomma något, sen gav jag upp. På två dagar tog jag beslutet att flytta från Bredäng där jag vantrivdes något ofantligt. Jag packade allt jag ägde på en kväll och spenderade nästkommande vecka med att sova i fakultetens föreningslokal. Efter att vi hämtat grejerna flyttade jag hem en bokhylla och en kasse kläder till mina föräldrars vardagsrum för att bo på deras soffa i två månader.

Nu fick det bära eller brista, jag var tvungen att hitta någonstans att bo, och beslutade mig för att utnyttja mina köpoäng hos SSSB och flytta till lappis. Detta fick mig att må en aning bättre. När jag sedan avslutade mitt förhållande med min flickvän fick jag lugn och tid och ro till att samla tankarna. Detta var i början av maj.

Utan ett förhållande. Utan arbete. Utan studier. Jag stängde ut mina vänner för att ta mig en rejäl funderare över livet. Inga måsten. Nästkommande månader spenderade jag med att tänka. I början hände ingenting, men allt blev så småningom bättre ju mer tiden led. Till slut började jag komma tillbaka i gammal god form, och kände återigen för att skratta. Sommarmånaderna kom och gick och jag umgicks med mycket nytt folk och njöt av livet. Augusti kom med en tenta som jag klarade av för att återigen få studiestöd. Allt verkade vara på väg åt rätt håll igen. Spikrakt.

Det trodde i varje fall jag. Min mörka syn på livet tidigare under året gjorde mig ihågkommen som en bitter och arg människa bland mina vänner. Vänner och bekanta var inte heller sena med att påpeka att jag var "bitter". Detta kunde jag skratta åt i början, men när det frekvent dök upp mer och mer började jag undra. "Är jag verkligen så less på livet att jag inte märker det själv?". Detta var i september.

Tentorna i september och oktober klarades av, men ett frö hade redan såtts och börjat gro. Jag skippade en utav tentorna för att jag inte orkade plugga mer. När de nya kurserna drog igång var det som om allt det jag byggt under ett halvår bara rivits ner. Motivationen försvann och jag började ta åt mig mer och mer av vad folk sade. Till slut orkade jag inte ens ta mig ner till skolan.

November kom och gick likt en dimma, och när december tog vid fick jag massiv ångest.
Över tentor och över relationer. Allting. Det enda jag kunde fokusera på var hur dåligt allting var. Trots att det var mindre än en månad sen har jag inget minne av december. Allt är en enda stor dimma, precis som november. Allt det dåliga som skett liksom väller över. Eller vänta, en bra sak skedde faktiskt.

Jag träffade en gammal bekant, som fick mig bitvis på bättre tankar. Tyvärr tog ångesten överhanden och jag är rädd för att jag sabbat det som potentiellt kunnat ske längre in i framtiden. Insikten av det gjorde ingenting bättre. Perioden mellan jul- och nyårsafton fungerade dock som ett litet uppvaknande, precis som tio månader innan. Jag beslutade mig för att jag skall söka hjälp för att må bättre och sluta lägga allt skit på andra. Det räddade nyåret.

Nyårsafton och dagarna innan var riktigt roliga, och tillbringades frekvent i goda vänners sällskap. Man borde nästan länka till lite bilder, men det orkar jag inte. Senaste veckan fick hursomhelst mig på bättre tankar, och i och med att det nya året precis tagit vid så är det lättare än vanligt att bygga vidare på. Mitt enda nyårslöfte är att sluta ta nederlag så allvarligt, utan se det som ett sätt att förändra saker på. Nederlag är något att dra lärdom ifrån. Genom att ta dem på fel sätt föder det fler nederlag, och det blir en ond spiral som jag alltför väl känner till vart den slutar.

Det här är nog första gången jag säger detta och verkligen menar det, men... GOTT NYTT ÅR! Jag inte bara hoppas att 2009 ska bli bättre än förra året, jag ska försöka göra något åt det på egen hand med.

Peace out.