Nu är det dags igen...

...att blogga, att hata... att sluta upp med något.

Att sluta med någon vana eller börja med en ny har varit den här bloggens jargong från Dag 1. 80% av internets bloggar består av människor som spyr ut sin avsky med hoppet att någon skall läsa det och finna det som skrivs komiskt. Jag kommer aldrig att sluta spy galla över samhället och livet as we know it. Jag kommer alltid att vara förbannad och dryg och less på någonting eller någon. Det är lika bra att finna sig i det, så att det blir enklare att blogga om eländet.

Vad som upprör mig idag är sport. Dock inte vilka sporter som helst, utan sport som drar en stor publik och väcker känslor. Fotboll är i synnerhet en sådan sport. Fotboll är någonting jag älskat sedan liten grabb, och kärleken till fotbollen som konstart kommer aldrig att dö ut. Det som upprör mig med fotboll är den idioti och trångsynthet som den lockar fram ur simpla människor som projicerar sitt hat och sin kärlek till eller mot ett fotbollslag, en spelare eller både och. Varför är det så?
Att man bryr sig det minsta om ett resultat är per definition helt sinnessjukt. Att ett resultat påverkar en positivt eller negativt. Okej, en positiv påverkan är i grunden bra för det mänskliga psyket även fast det kommer av totalt idiotiska anledningar. Men...

...om ett fotbollslag som man sympatiserar med förlorar, varför bryr man sig det allra minsta om det när det är konsten som är idrottens skönhet? Kan det vara en bitter känsla som tränger sig på för att favoritlaget inte spelat enligt förväntningarna, att man blivit på sätt och vis berövad något man ansåg sig ha rätt till? Visst, det går att köpa allt sådant, absolut. Men, varför ska man stå och skrika och få totala raseriutbrott för att saker och ting inte går lagets väg? Det är helt och hållet sinnessjukt att bry sig så otroligt mycket om fotboll.

Och om laget man sympatiserar med slutat spela en fotboll man tycker är bra, varför ska man fortfarande stå och skrika och heja på laget? Varför, när det finns andra lag som spelar en vackrare fotboll, som utövar konsten bättre? När det inte anses vara okej att ens tala gott om ett annat lag för dess sätt att spela, då har någonting gått förlorat. Och en stor skara människor står och försvarar detta beteende. Ni simpla människor som tycker att man skall hålla sig till ett fotbollslag, ni har missat poängen med fotbollen helt och hållet. Ni behövs dock för att upprätthålla den sportsliga andan.

Jag exkluderar mig härmed helt och hållet från alla vidriga bönder och idioter som skriker om att man ska dö för sitt lag och får dampanfall så fort det egna laget släpper in ett mål. Ni kan dra åt helvete, och jag hoppas att ni dör en plågsam död. Aldrig att jag tänker titta på fotboll igen när ett beteende som det jag nämnt ovan är socialt accepterat både innanför och utanför supporterkretsar. Det är vidrigt, och det finns så mycket mer skit som jag inte orkar skriva om.

Idag var jag på en fotbollsmatch, Bajen-Kalmar. 8500 människor kom för att titta på Bajens debacle. Publiken buade åt att inte fler människor var där för att se matchen. Inte undra på att folk inte kommer för att titta på fotboll när majoriteten är små tonårspojkar som druckit hembränt och försöker slåss med allt och alla för att de har damp.