Ett kärt återseende

Den 6:e december skrev jag ett inlägg om hur mycket helgen och framförallt den kvällen sög och avslutade med att jag satt i min badrock med en folköl. Direkt när jag var klar så tog kvällen ändå en vändning, och på begäran förtäljs den i detta inlägg.

När jag väl gjort mig komfortabel i min badrock och öppnat folkölen så ringde telefonen återigen. Det var min kära kompis som jag berättade om, hon som jag inte hade träffat på väldigt länge. Denna kära någon är även en trogen läsare av den här bloggen. Hursomhelst så beslutade vi oss för att hon, jag och några gemensamma bekanta skulle bege oss ut på någon krog på stan för att åtminstone träffas. Och ett väldigt kärt återseende blev det! Världens längsta kram, typ!

Sedermera gick vi runt på stan för att hitta någonstans sätta oss för att ta en öl. Efter en lång och omständlig promenad på Kungsholmen insåg vi att varken tiden eller vädret var på vår sida. Majoriteten begav sig hemåt, medan vi tappra tre återstående, prompt beslutna att hitta på någonting, begav oss vidare in mot innerstan. Under tunnelbanefärden kom vi fram till att alla ställen är a) stängda, b) har på tok för hög åldersgräns (typ 26) eller c) inträde.

Efter en stunds betänketid slog blixten ner från en klar himmel och poletter trillade ned från alla håll. "City Krog!" utstötte jag. Den sunkigaste, vidrigaste krogen i hela staden. Inte ens den lokala alkiskrogen slash pizzerian kan mäta sig i sunkighet med City Krog. Efter att jag först råkade gå åt fel håll vid korsningen Vasagatan/Kungsgatan så kom vi till slut fram, och ja... resten är historia!