Det svänger fort...

Ja jävlar, nu kan jag faktiskt förtälja det som verkligen skulle förtäljas i föregående inlägg, inklusive lite nytt skvaller.

Till att börja med så är det korridorsfest en våning upp, i huset mitt emot och i huset bredvid. Mitt kök ockuperas av femton stycken spanjorer som sitter och förkrökar och blockerar eventuella försök till att tillaga någon form av middag. Detta gör mig en aning arg eftersom jag börjar bli ganska hungrig. Sen så är det skrik inte bara inifrån köket. Det kommer från gatan också, det är skrik överallt och musik på såpass hög ljudnivå att jag inte ens hör min egen TV i bakgrunden. Och det värsta av allt är att jag inte har någonstans att ta vägen...

...därför kom samtalet från min kära vän som en glad och positiv blixt från en annars så tragiskt klar himmel. Vännen ifråga är någon jag inte träffat så värt mycket på länge, men vi har fått bra kontakt igen och jag har verkligen längtat efter att få träffa henne igen. Så nu när hon ringde vid 22 och tyckte att jag skulle komma på en liten tillställning som jag faktiskt var bjuden på redan från början, bara det att jag hade glömt bort det... ja, då blev jag plötsligt full med liv igen och inte alls lika bitter som annars sett över hela kvällen hittills.
Så jag förberedde mig, och drog fram kläderna jag köpte tidigare under dagen. Då ringer festens värd, och tycker att "festen har nått sin peak" och att jag skulle ta det i beaktning om jag övervägde att åka den långa vägen (25 min) dit. Det tyckte jag ändå var värt det för att få träffa min kära kamrat och lite andra människor som jag inte sett på länge. In i duschen far jag och hinner inte mer än komma ut ur den igen på två minuter förrän samma människa ringer igen och tycker att "kom inte hit, vi är trötta och ska sova och tänkte kasta ut folk nu"...

Så, återigen blir man nedslagen med ansiktet mot asfalten och trampad på av en armé i storleksordningen Sovjetunionen. Det är ungefär som att jag är dömd till att leva ensam för all framtid.

Så, nu sitter jag här i min badrock. Öppnade precis en folköl. Jag återgår till den tradiga vardagen det och det destruktiva umgänget som är jag själv. Nu skall bitterheten få flöda fritt. Dra åt helvete.