Jag tänker sluta...

Jag ska sluta dricka kaffe. Jag mår bara förjävligt av det. Dricker jag det på morgonen mår jag illa på bussen till skolan och svettas hela dagen och känner mig så äcklig att jag måste hem efter lunch. Skitkaffe. Andra gånger blir jag bara helt stissig av det och kan inte fokusera på en sak, så jag kan inte göra någonting vettigt under koffeinkicken. Andra gånger kan jag bara inte sova. Det är få gånger som jag får ut någonting positivt av kaffe annat än när det agerar sällskapsdryck.

Jag tänker sluta använda datorer. Det äter upp så otroligt mycket dötid. Två tredjedelar av tiden man sitter vid datorn gör man inte annat än väntar på någonting annat. Den resterande tredjedelen utgörs av att spela spel, slösurfa, chatta et cetera... Säg också att jag sitter vid en dator åtta timmar om dagen. Dessutom låter den förjävligt och det blir skitvarmt i rummet och mina blommor dör. Jag brukar stänga av TV:n i bakgrunden för att den låter för mycket, och kvar är det dova ljudet av fläktarna från datorn. Och det låter bara så jävla irriterande mycket.

Har man saker att göra en dag så blir det inte mycket vaken tid kvar efter de åtta timmarna man i snitt spenderar vid en dator. Säg också att det är en helgdag då jag sitter där alla dygnets vakna timmar i brist på annat. Det går bara inte. Fyfan.

Jag har sagt att jag tänker sluta styra upp saker hela tiden. Grejen är att jag är den enda som någonsin styr upp någonting, och världen behöver en ledare. Därför tänker jag inte sluta skapa, styra, ställa et cetera. Ni behöver mig lika mycket som jag behöver er, like it or not.

Nu jävlar ska jag.. ja, vad då? Jag är för koffeinbeskjuten för att kunna sova, och för full av ångest för att åstadkomma någonting vettigt, så jag är precis som så många gånger förut fast i ingenmanslandets underbara paralys. Och där lär jag bli kvar om inte den linjelika vägen jag följer ej tar en sväng åt ett annat håll inom en jävligt snar framtid.

Dra åt helvete!

w08d01

Sådärja! Avslutningen på veckan blev helt enkelt som sådan att jag inte orkade åka och träna varken i lördags eller söndags. Jag fick dåligt med sömn och hade lite saker att göra vid sidan av träningen, men eftersom jag sprang på väldigt bra och genomförde de tre föregående passen klockrent så kunde jag vila lite med gott samvete.

Måndag idag och med tre dagars vila i ryggen gick jag ut hårt och klockade 15 km på finfina 1:27:54. En liten finputsning av det så har jag uppnått mitt mål ganska tidigt. Dock är det en sak att hålla ett och samma tempo i 15 km, att klara det i knappa 4 timmar innebär fortsatt hårt arbete.

Med tanke på att jag gick såpass hårt ut redan första dagen på veckan tänkte jag försöka springa totalt 40km den här veckan med ett kortare pass i morgon på säg 5 kilometer följt av två 10 km-pass på torsdag och lördag. Två pass styrketräning skall dock hinnas med, så i morgon och torsdag blir lite avgörande för hur det blir. Känner jag att jag orkar några kilometer till utan problem i morgon kör jag på det, samma sak på torsdag.

Eller så blir det 35km totalt ändå, vilket inte alls är fy skam, och jag hinner med mina styrketräningspass utan stress. Den som lever får se.

Idag är även dag 17 i min nykterismkalender, och det börjar bli svårt att komma ihåg hur många dagar man är uppe i. Någon får hålla räkningen åt mig. ;)

Nu satan ska jag sova, hej!

w07d04

Hej igen!

Lite kort om vad jag åstadkommit hittills den här veckan...

Måndag - Löpte drygt 5 km och styrketränade rygg och bröst, ett perfekt genomfört pass från min sida.
Tisdag - Skulle egentligen träna men sov uruselt och lyckades inte fylla på med energi efter att jag kommit hem från träningen dagen innan så jag mådde riktigt illa hela dagen. Spanjorerna firade att det var måndag kvällen innan så när jag kom hem var det 15 personer som stod och lagade mat...
Onsdag - Tränade på onsdagen istället. Löpte 12.90 km på 75 minuter och noterade att jag brände 1129 kalorier. Återigen ett perfekt genomfört pass. Det enda dåliga var att endorfinkicken uteblev, och jag måste helt enkelt läsa på om hur man på rätt sätt fyller på med vätska och energi efter långdistanslöpning.
Torsdag - Med andra ord idag. Dagen är ung, men jag funderar på att löpa 5km och styrketräna armar och axlar. Dock är ju träningsvärken noterbar så det kan komma att bli av i morgon istället. Känner att jag håller på att bli sjuk också så det kanske är bättre att vila.

Kommande:

Planen var att slöa mig igenom 15 km på lördag, vilket numer känns lite överflödigt med tanke på att jag sprang närmare 13 km igår i ett högt tempo. Därför kanske det blir ett pass på 10 km istället, men vi får se, det vore i sådana fall personligt rekord i distans att springa 15 km, så det vore ju roligt för självförtroendet. :)

Detta är även min 13:e dag utan alkohol, och det ska firas! Förslagsvis med lunch?

Auf wiedersehen!

Inga nyårslöften - bara öl!

Oh, and by the way... I forgot to mention one thing...

Jag har inte druckit en droppe alkohol på nio (9) dagar. Jag kan inte besluta mig för ifall det är patetiskt eller riktigt duktigt. Det mesta på min fritid som ej involverar träning relaterar i någon form kring alkohol. Nu har jag bestämt mig för att avstå från all alkohol till den 31:a maj. Varför det datumet? Bröllop på Gotland. Varför denna avhållsamhet? Marathon den 30:e maj. Jag tänkte då att, om elitidrottare under tävlingssäsongen avhåller sig helt från alkohol, varför ska inte jag?

Faktum är att det inte är så himla lätt att hålla sig ifrån alkohol en vecka. Varje dag är det någon som vill titta på film och dricka folköl. 3-4 kvällar i veckan är det en bekantskapskrets som vill dra ut på krogen och dricka öl. Var och varannan helg är det fest då man dricker öl. Är man hos föräldrarna och hälsar på så frågar farsan om man vill ha en öl eller en whiskey. Det är i sanning inte så himla enkelt som det låter. Nu har jag fått en start på nio dagar, en kvantitet som inte är så himla enkel att nå upp till. Det är svårt i början, och därför är jag lite stolt över att jag lyckats.

Lite exalterad blir man ju också när man tänker på vad detta kan innebära för framtiden ur träningsperspektiv. Genom att presentera detta på bloggen kommer jag dessutom att tvingas avhålla mig eftersom jag skulle skämmas ihjäl om jag gav efter för begäret. ;)

Skål!

w06d07

Tränade armar och axlar tidigare i veckan. Löpte en dryg mil i måndags/tisdags och tränade även igår. Ett pass på 12 kilometer med växlande tempo. Eftersom jag inte orkar köra fullt ut i mitt marathontempo ännu så tillämpar jag etappupplägget. 5 minuter i 10 km/h, 5 minuter i 11 km/h. Jag känner att jag börjar kunna trappa upp till 15 kilometer väldigt snart.

Jag tänkte egentligen träna idag med, men i och med att jag kom hem 4 i morse så var det out of the question. Then again, så börjar skolan i morgon, så det är i högsta grad aktuellt att stanna hemma och förbereda sig mentalt för en lång termin med mycket press.

Week 07

Kommande vecka har jag föreläsningar på måndag, onsdag och fredag (stående schema två månader framöver) samt räkneövningstillfällen på onsdagseftermiddagar. Detta ger mig två dagar i veckan där jag är ledig och kan krypa upp i tid för att träna. Detta är även min plan. Träning på måndagar, tisdagar, torsdagar och lördagar var planen. Så mina mål för kommande vecka är följande:

- Två gympass, ett för armar & axlar, ett för bröst & rygg. Benen och magen tränar jag under löppassen så just nu känns det överflödigt att träna extra.
- Fyra löppass, två längre och två kortare.
- På lördag blir det ett längre löppass i segare tempo för att orka 15 km.

Awakening

Satt och ögnade igenom lite gamla bilder på datorn och blev en aning nostalgisk. Visst har jag sett allt förut, men jag har aldrig suttit mig ner och verkligen tittat på bilderna och tänkt tillbaka på tillfällena då de togs. Just nu går det inte att föra över dem men det var inte därför jag började skriva.

På bilderna ser jag en glad kille på gränsen till man som skrattar och ler på varje bild. Den tiden då bilderna togs var den hittills bästa i mitt liv, och jag insåg en sak. När jag kollar på bilderna från den här tiden om fem år, vad kommer jag att tänka på då? Jag kommer inte minnas några avsevärt roliga saker. Ingenting speciellt alls. Och då slog det mig, ska det verkligen vara så? Är det så jag vill att saker och ting skall utveckla sig?

Man kan fokusera på det negativa och i oändligheter älta vad som hände, hur blev allt som det blev et cetera. Det har jag ingen lust med. Det känns som att jag ältat samma sak om och om igen alltför länge. Ingenting kommer att bli bättre av det om man inte gör någonting åt saken, något jag ironiskt nog tänkt på väldigt länge utan att någonting skett.

Poängen är att det plötsligt gick upp för mig att jag inte vill sitta om en massa år och minnas en tid då jag ödslade allting på att älta helt och hållet onödiga saker. Jag vill minnas glada tillfällen då jag och folk runtomkring njuter av tillvaron i stora drag. Jag vill minnas att jag var inte bara ambitiös, utan även produktiv och verkligen gav mina ambitioner en ärlig chans. Jag vill inte minnas ett mentalt mörker som likt ett svart hål dräper allt vad glädje heter för mig och alla i min omgivning.

Jag har alltid haft höga ambitioner, och ständigt väntat på rätt tillfälle för att skrida till verket med mina planer på att bli något här i världen och visa mina belackare hur otroligt bra jag egentligen är. Problemet är att tillfällen givits varje dag, varje år utan att jag tagit dem i akt. Nu är jag inne på en högskola, och jag kan plugga allt det jag är intresserad av. Jag är skriven som student, och jag har kurser att ta hand om, men återigen låter jag tillfällena glida mig ur händerna.

Detta är källan till det tidigare nämnda mentala mörker som omsluter min värld och som jag senare kommer att minnas från den här perioden i mitt liv. Och den här källan göder ständigt mörkret med min ångest över allt ogjort och stressen över de oändliga möjligheter jag faktiskt har inom räckhåll. Jag vill inte minnas mitt nuvarande liv på det här sättet.

Det är alltså dags att likt Zach Braffs huvudrollskaraktär i "Garden State" vakna upp från dvalan och faktiskt ta tillvara på en av alla dessa oändliga möjligheter, ta tag i den och se vart det bär hän. Även fast jag kanske inte kan leva upp till mina absurt höga förväntningar så kan jag i varje fall minnas att jag tog försökte ta vara på en möjlighet.

w05d06

Idag sprang jag 9 kilometer på 59.40 och sprang av mig 803 julkalorier. Ganska lugnt tempo med andra ord. Körde rakt igenom utan vattenpaus, och åt ganska dåligt innan, så jag var en aning borta i huvudet innan jag fick komma hem och äta.

Jag undrar vilka mål man skall sätta för nästa vecka. Återhämtning, förberedande löpning, styrketräning eller försöka komma vidare från milen? Vi får se i morgon.